Under hösten 2004 när vi höll på att flytta in i vårt hus försvann min undersköterska brosch.
Broschen som jag var väldigt fäst vid beställde jag i samband med att jag tog studenten. Det fanns en massa olika färger o texter, men det blev just den här sorten jag valde. På baksidan av broschen stod mitt namn samt datumet o året som jag tog studenten.
När vi höll på att flytta in här rensade vi också ut lite från källaren. Pappa hade lite grejer som skulle slängas o så.
Tony hade ställt ner en sopsäck med tvättkläder i källaren o däri låg bla min arbetströja med broschen på. Jag tog alltid av broschen innan den skulle tvättas men den här gången så hade min arbetströja som var ren, hamnat i sopsäcken med tvätt.
Det blev nog lite förvirrat vid flytten ;)
Så av misstag tog mina föräldrar vår svarta ihopknutna sopsäck med sig när de rensade lite själva. De visste inte att Tony hade ställt ner något i källaren.
När jag sedan upptäckte att min brosch var försvunnen o vi listade ut på vilket vis så blev jag både arg o upprörd.
Broschen betydde något för mig o jag blev ledsen över att den nu var borta för alltid.
Både Tony o mina föräldrar fick allt höra hur upprörd jag var !!
Någon månad senare dog min mamma o ett tag efter det så började jag tänka på de här med broschen. Hur otroligt dum jag hade varit som blev så upprörd över en brosch. En sak. Ett dött ting.
Mammas död fick mig att se o förstå hur obetydlig den där broschen egentligen var i jämförelse med ett människoliv.
Jag bestämde mig för att jag aldrig skulle köpa en ny. Som en liten påminnelse till mig själv. Att tänka efter lite innan man blir arg o upprörd över en försvunnen sak som i det här fallet dessutom hade skett av misstag.
Idag när dagens gäster hade åkt o vi plockade i köket så hittade vi en brosch :)
Inte en exakt likadan som den gamla, det skiljde lite i färgerna o mitt namn stod inte på baksidan.
Men i övrigt så var de en likadan som jag förlorade.
Jag kommer ändra mig, för jag tänker faktiskt använda den här nu när jag börjar jobba i mars :)
Men jag kommer aldrig glömma det som hände.
Hur upprörd o arg jag var.
Jag har inte o kommer aldrig någonsin bli upprörd på de viset för en sak igen.
Sen kan man såklart bli ledsen o besviken om man förlorar något men om man sätter de i perspektiv med att man skulle förlora en närstående så är de ett ganska enkelt val.
Inte för att man får välja, för det får man ju tyvärr inte.
